bymagic

Vill mest berätta lite hur det går för mig :) Det går framåt, jag tar en dag i taget. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt. Har fortfarande stora problem att äta inför folk och speciellt mat som jag vet inte är bra mat. Har lyckats äta i skolmatsalen en gång på dessa två veckorna. Det var tufft, men jag fick ner en del mat och det är ett framsteg. Har även lyckats luncha på stan en gång, men eftersom jag åt kycklingsallad kändes det "okej". Godis och sånt äter jag fortfarande inte. Eller jag har ätit lite från kompisar, smakat och sådär. Men aldrig gått och köpt en egen påse. Då hade det säkert slutat i toalettstolen. Och där vill jag INTE hamna igen. Så den delen får jag vänta med :)

Min vikt har självklart ökat, men inte mycket faktiskt. Väger under 60! Ja jag har ställt mig på vågen.. Det var inte det smartaste men jag lyckades bortse det. Träningen har jag kommit igång med och jag orkar SÅ mycket mer nu. Det känns underbart att kunna svettas och kämpa utan att nästan trilla av träningscyklen eller crosstrainern.

Jag har fortfarande problem med min mage, läkarna vet dock inte vad det är ännu.. Hoppas det ska lösa sig också, det hjälper inte direkt att jag går och är uppsvullen hela tiden. Men jag vet ju faktiskt att det inte är fett.

Kalorier har jag slutat räkna helt, visst jag kan de fortfarande i huvudet och då och då ploppar de upp. Men då försöker jag bara tänka bort de tankarna.

Mitt sociala liv börjar ta fart igen, jag kan umgås med vänner utan att vara rädd för att jag ska bli itvingad middag eller andra onyttigheter. Några popcorn hit och en godisbit dit har ingen dött av :)

Så det går faktiskt bra för mig nu. Jag är stolt över mig själv. Att lyckats såhär bra på egen hand. När jag känner mig redo ska jag kanske gå till någon och prata. Mina tankar finns där trots allt för en anledning, finns nog mycket som behöver komma ut och ventileras. Men just nu är jag stolt över mig själv. Men samtidigt rädd såklart. Rädd att falla in i samma mönster, rädd att när det är dags att ta på sig bikinin kommer jag fastna i träsket igen. Men det är bara att kämpa vidare.

Skänker en tanke till alla vars bloggar jag brukade läsa, saknar er ♥ Skänker även en tanke till er som läser/läste min blogg och till er som försöker komma ur skiten.

Puss och kram

Jag är svag nu, jag är trött nu. Jag har spytt lite idag. Trots jag inte behövt. Jag är tom, behöver vätska. Är inte yr och så än men det kommer säkert snart. Ska till gymmet och träna boxning snart med ju, orkar egentligen inte. Jag är så trött, trött i kroppen, trött i musklerna. Men jag har lovat min kompis så jag måste. Borde äta soppa innan så jag inte svimmar. Men jag vill inte, jag vill inte äta äcklig soppa. Jag vill inte bli fet.

ÅÅHHH

Okej, nu har jag bestämt mig. Jag ska inte handla någonting förrän jag är nere på 55 kg. Detta kommer vara grymt jobbigt för mig. 1. Jag är en riktigt shoppingnörd, handlar någonting varje vecka. 2. Jag har pengar att handla för just nu.

MEN nu kör vi. Ingenting förrän jag är nere på 55 kg. Pepp pepp pepp.

Åt middag för en stund sedan, hade som sagt gäster. Det bjöds på tomatsoppa med fetaost, receptet finns här, eftersom många undrat :) Under middagen kände jag mig dock så äckligt jävla fet, ångesten var så stark så det stack i ögonen. Och fyra par ögon som stirrade på mig. Hatar att äta inför folk. Iallafall blev det ett toalett besök direkt efter middagen och maten hamnade i toalettstolen. Gillar inte att spy egentligen men det lättade min ångest. Första gången jag gjorde det under tiden någon var hemma, men eftersom det var soppa lät det inte så mycket att spy upp, så det gick ju bra..

Nu ska jag titta på en gammal favorit, nämligen filmen Tretton ;) Haha oj vad nostalgi, jag o min (tyvärr föredetta) vän knarkade denna filmen under högstadiet. Apade efter karaktärerna till viss del och tyckte vi var ascoola haha.