7 januari
Jag hade faktiskt inte gått upp så mycket som jag trodde, skönt :) Men ändå irriterande att jag åt allt.. Ibland känner jag bara för att spola tillbaka tiden. Kunna äta vad som helst utan ångest, kunna äta vad som helst utan att spy efter. Det känns som ett annat liv nu, men det hade varit härligt att kunna köpa en påse godis och sedan ligga inne hela dagen, kolla på serier och äta godis. Nu skulle jag inte klara det, inte utan att spy iallafall. Och efter de senaste dagarna har jag så himla ont i min hals, det bränner som eld.
Ibland vill jag bara ha ett liv utan kcal, ett liv utan att räkna, ett liv som inte styrs av siffrorna på vågen eller av siffrorna jag stoppar i mig. Ibland vill jag bara ha ett liv..
Men jag är fast nu, jag känner det. Det smärtar mig. Jag är inget psykfall. Men jag är fast. Jag kommer inte ur det, jag kommer inte nöja mig om två kilo. Jag blir ju inte smalare, jag krymper inte. Jag är fast.
Tanken på att bara köpa godis skär som knivar i hjärtat.
