Som en blixt från klar himmel
Ångesten kom smygande för ett tag sedan, nu har den brytit ut på riktigt. Från ingenstans, jag vill bara lägga mig ner och gråta tills jag dör. Jag kommer aldrig lyckas bli smal, jag kommer alltid vara ett sånt fläskberg. Ett fläskberg som det dallrar om när man går. Har kollat thinspo nu typ en timme. Inser när jag ser alla smala människor att jag aldrig kommer lyckas. Jag är alldeles för misslyckad och svag för det.
Nu hade jag gjort allt för sömnpiller, kunna somna ifrån denna ångest. För även om jag lägger mig kommer jag inte somna. Kommer bara ligga och dra i allt fett, vilja klippa bort det med en sax. Eller skära bort det med en kniv. Varför är jag så fet och misslyckad för?
I spend so many nights wondering when will it end?
When will the day come, when happiness begins?
I’m running the race, but it seems so hard to win.
